Onsdagen är här med snöfall. Körde en timme i gymmet imorse, inte alls lika många där som det brukar! Hoppas att det bara var tillfälligt, året har ju knappt börjat ;-)
Tanken idag är att plugga en del, lunchspinning (har t.o.m fått med mig sällskap!), sen far jag o Ida till stallet.
Snart kommer hundvalpen hem till oss, wiho kommer ju o bli jättekul! Har dock studier i Vilhelmina hela nästa vecka. Fast o andra sidan känns det bra att vara där och ha en "lärare", har dessutom hört att han som vi har nu är en riktigt bra prick! Nu är det dessutom bara 10 veckor tills vi far ut på praktik.. o vi vet fortfarande inte var vi skall vara. Skulle vara otroligt uppskattat om man kan få veta i vilken del av Sverige man ska vara iaf. Det är ju lite annat att fixa o trixa med innan man ska ut på praktik.
Man har ju inte bara sig själv att rå om. Hästen måste jag ju planera för också..
Nu har jag ju Johanna som red o grejja med henne när jag var iväg till Indien, men samtidigt har jag häst av en anledning och det är för att jag vill vara där o sköta om henne själv o rida.
Har funderat mkt över det och tillvaron nu när jag har varit i Indien.. Vad jag vill och inte vill, o.s.v. Det har aldrig tagit slut, känns som jag har tänkt i alla banor, och det är väl just det också.. Istället för att försöka att njuta över hur tillvaron ser ut just nu, och vara tacksam för det jag har och de fantastiska möjligheter jag har så ska jag gå o grämas över framtiden, över att göra "fel". Både fel för mig själv men också för "de/det som finns i min omgivning". Samtidigt så vet jag att jag bara kan råda över mig själv och inte över andra människor, och alla andra människor är precis som jag oftast ganska mkt uppi sig själva. För det är faktiskt så att man är inte lika "stor" och synlig för andra som man är för sig själv.. Hm kanske blev lite fel skrivet det där, men de var de orden som kom fram.. Jag har alltid eller under en tid tänkt att jag alltid vet vad jag vill, och att det jag väljer att jag vill göra är något som aldrig kommer att ändras, och sedan då jag känner att nej det här var inte rätt för mig så tycker jag samtidigt att det är fel att ändra igen. Ibland känner jag att jag försöker att finna en lösning genom att ändra de yttre omständigheterna. Det görs i hopp och ett ljus och ett lugn, en känsla av att vara nöjd.. Egentligen vet jag ju var jag måste börja jobba, men jag trippar bara runt det hela tiden.. Undviker det som verkligen skapar en inre obalans..
 |
Pinglan är saknad!
Det är så underbart med djur -
de är så mycket i nuet och blir glada för små, små saker..
Kanske inte alltid bra att vara väldigt mycke
i nuet men lite mer i nuet tror jag att vi
ska försöka vara!
|
Men det är hur som helst viktigast att vi försöker se det positiva i tillvaron - då blir den förr eller senare mer positiv! Försök att se de små lyckliga stunderna och kom ihåg dem, så att de får ske om och om. igen
