Var sann mot dig

 Goddag Underbara Onsdag!

När jag legat i sängen ett tag o funderat på vad klockan kunde vara egentligen så klev jag upp o den visade 06.02. Yeah hej, vad hittar vi på nu är min första tanke? Kollar termometern, som står på -14,6. Alltså inte alls för kallt för att vara ute och ha de behagligt. Pojkarna får på sig selarna o jag tar på mig kläder lämpligt för temperaturen. På med skidpjäxorna. Sen åkte vi iväg, kom hem strax efter 8-tiden, o då hade vi åkt förbi o hämtat tidningen också.   

 La mig faktiskt i sängen o drog upp min tokmysiga
filt över mig o drog till mig datorn o vilade lite, kikade ut på den klarblå himlen.

Tanken idag är förstås prio 1: att plugga!
Sedan ska jag förbi farfar o farmor i em, o sen när mamma slutar ska hon med stallet, läs o häpna ;)
Skidorna ska med för hennes del o sen ska vi se om de funkar att min donna får dra lite eller om mor min får åka själv med hundarna. Vädret är ju oslagbart idag så de kan ju hur som helst inte bli misslyckat.

 

Lite

Bilder

Från

Min,

Mammas, Shivazz

& 

Jazz 

Tur 

Till

Toppstugan! 

 

 

 

Tankarna snurrar på i huvudet,

men de har blivit mer sansade.

Känns som om jag

äntligen är påväg någonstans.

O just de, någonstans.. Vet inte om de är det rätta, men

de händer något snart

och de i den riktningen  jag vill.

Försöker att lyssna så mycket jag kan till mig själv, utgå från min lust och glädje till saker o ting. Att bli mer levande på det viset. Jag försöker att finna min väg, och det är ingen annan som kan staka ut den åt mig, utan det är jag som skapar den. Tror inte att det finns "en rätt väg att gå", det finns massor och det är just det som det handlar om. Hur det än barkar av så är det alltid du själv som väljer hur du vill se på dig själv o tillvaron runtikring dig. 

Ibland (eller ganska ofta..) kan jag fundera över vad det är som hindrar mig, utan riktigt tro att jag vill att det ska vara som de är. För det är faktiskt bara jag själv som begränsar mig, det är jag som sätter upp vad som "inte går" eller är "fel". Kanske är jag rädd för att vara den jag egentligen är, då jag försvinner in i en slags "obalansjag". Jag vet att jag redan har svaret inom mig, varför jag inte har vågat vara den jag är och inte gjort det jag viljat göra alla gånger. Istället för att fortsätta låta min rädsla och snabba förmåga att ta beslut så ska jag försöka att avvakta och våga lyssna på mig själv, och utgå ifrån det. Då kommer min värld att se annorlunda ut och jag kommer att trivas.

Det som känns riktigt slentrianmässigt just nu är att jag har så mycke saker framför mig som jag vill börja ta tag i nu, jag vill inte vänta mer, jag vill ha mitt liv här och jag vill att det ska hända nu, jag vill vara med i mitt liv hela tiden och inte först då, sedan, från och med nu ju! Nog har jag lärt mig att uppskatta saker i min vardag på ett helt annat sätt än tidigare, kanske därför jag är ute så mycket mer?! Men för den skull så vill jag inte gå o vänta, och transporteras jag vill ha livet nu och här, tack!