Tänk tills inte kommer vidare

Här hade vi precis kommit till Arlana efter nästan
en månad på Bali. Ganska precis ett år sedan.
Under den tiden tänkte o tänkte jag också mycket,
men gjorde någonting åt all mina tankar.

Tänk om man kunde trycka på en knapp när man inte vill tänka o grubbla mer. Jag blir rentutav galen på mig själv. Är otroligt vilsen i mig själv och vet snart inte vad som är bak eller fram. O ingenting blir bättre med tiden heller. Hela gårdagen var jag bara inne i en bubbla som jag inte har kommit ur än, trodde att de skulle blivit bättre efter en natts sömn. Vet inte vad jag ska ta ställning till eller vad jag ska göra. Ena sekunden kan jag känna mig hur säker som helst och ha massor med visioner och drömmar, medan nästa sekund är allt bara en enda grå sörja. Jag söker inte efter någonting som ska vara perfekt, jag söker bara efter en känsla av att trivas, trivas i mig själv och vara överens med mig själv. Det känns som att tillvaron är utan mening och att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag vill känna att hela jag strävar åt ett håll - det spelar egentligen ingen roll var vi strävar men att det är enat. Tillvaron rullar på hela tiden och jag blir mest bara stressad av att den gör det. I Maj i år flyttade jag från Umeå hit till Dorotea och kände verkligen att det är här jag vill bo, här ska jag trivas. Såhär i efterhand, så visst jag har min häst som jag tycker jättemycket om även om det går upp och ner även när det gäller henne. Jag har de som betyder mest för mig i min närhet inom ett kort avstånd, och jag kan träffa dem ofta. Det är fint här, nära till skog och mark. Här finns ett helt annat lugn än det i stan. Många positiva saker är de förstås. Försöker gång på gång att bara se dem. Fast jag känner mig ändå bara mer o mer förvirrad. Och jag tror att det har med attityd att göra. En attityd som jag emellanåt försökt slå hål på. Men den sitter så djupt grundad tydligen. En attityd som finns hos många som bor här, inte alla förstås. Det är den som gör att det känns hopplöst. Funderar och funderar på hur man ska kunna ta sig runt, förbi, under eller över den. Ensam är man inte så stark, nej jag vet det. Åh, det här blev jag ju inte klokare av att skriva. Det är väl bara att fortsätta att fundera då, så ser vi vart de leder.

Idag har jag iaf försökt att skingra tankarna genom träning. 55 min cykel o sen 3 övningar axlar o lite mage. Har fått i mig nu så att magen är full. Luktar svett o behöver duscha. Föreläsningar idag fr 13. Samtal att ringa. Ridlektion. Mulet & mycke snö!
Hej!