Jag hatar verkligen känslan av att inte duga som man är. Inte vara nog. På alla de vis.. De är tyvärr dessa tankar som snurrar ofta i mitt huvud, och det är dessutom jag som bestämmer att de får stanna kvar där och fortsätta att mala på. Gnaga sig djupare och djupare ner, förpesta mig inifrån. Jag är fullt medveten om vad jag tänker och hur jag ser på mig själv, men jag vet att den enda personen som kan ändra på det.. Ja, precis det är jag själv. Jag gjorde ett tappert försök i Indien att skriva tacksamhetsdagbok varje kväll (sådär som massor med människor gör nuförtiden, skriver 3 saker som man varit tacksam för.) Men samtidigt tror jag inte att det är där det ligger, för tacksam är jag, självklart skulle jag ju kunna vara mer tacksam! Man kan väl aldrig vara nog tacksam lixom? Men jag har relativt lätt att uppskatta och vara tacksam i min vardag. T.ex. för att jag har lätt att gå upp på morgonen, har mycke energi i kroppen på morgonen - känner mig nästan oövervinnelig, de är då jag skulle kunna springa mitt maraton ;) Nästan alltid är jag tacksam för det vädret eller temperaturen vi har, eller kanske för årstiden. När jag inte jobbar eller har skola direkt på morgonen är jag tacksam för att jag får och kan förlägga träning på morgonen - ett av de bästa sätten att starta sin dag på! Skulle kunna fortsätta i all länge o punkta upp dem.
Så till min nästa fundering, tanke, känla..
Det där misslyckandet eller erfarenheten, det beror på hur jag ska se på det. Just nu det sker, då är det inget misslyckande, men jag vet att det handlar om kontroll och disiplin, iaf för mig. Och ja, jag vill inte att det ska vara så. Men varje dag är en ny kamp, ibland håller sig dipparna borta och jag kan ha kontroll, ibland då har jag kanonbra kontroll nästan hela dagen, in på kvällen och sen.. ja. Jag vill jämt känna att det är jag som är kaptenen på min egen båt, det är jag som ska styra den, och ingen annan. Efter varje Misslyckande/erfarenhet är jag på något konstigt sätt alltid motiverad till tusen och tänker (helt genuint och sant mot mig själv) det där kommer inte att hända igen. Men det är som en ond cirkel, eller är det så? Jag vill inte tro att det är så. Hur som helst så vet jag att jag finns med på min egen båt och att vi har medvind, jag har planer, visioner och en liten actionplan skulle man väl kunna säga. De ni :)Kanske jag knåpar ihop ett lite mer sakligt inlägg imorgon o försöker lämna huvudinnehållet där det ska vara..
Godkväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar